Efter en månads total avhållsamhet från fiske, börjar det suga rejält i fisketarmen.
Vädret på de senaste turerna har varit varierande, även om det mest har varit snöovädren vi prickade, innan kylan omöjliggjorde spinnfisket.
Det var två rejält taggade gäddfiskare som trotsade snövallar i rampen och stora sjok med isflak på sjön. Motivationen var toppad och som vanligt kunde ingenting gå fel.
Hann knappt sjösätta elmotorn innan första kasten gjordes. Ett kast blev två, blev tio och till slut minst hundra. Timmarna gick utan något som, ens med bästa vilja, kunde liknas vid fiskkontakt!
Efter sex timmars envist nötande var det på gränsen att jag kände mig besegrad, och efter sju var det ett faktum.
En hel dag utan en kontakt, och jag frågar mig flera gånger vad det är som driver mig genom ett genuint ”bompass”. Jag vet att det är känslan av att det plötsligt händer, att en tiondels sekund kan förändra hela fisketuren och att jag hela tiden målar upp en bild och känsla av hur hugget kommer att kännas. Jag är helt inställd på när, inte om det hugger.
Jag passar även på att testa lite nya beten, riggningar eller andra detaljer som kan förändra fiskelyckan.
Samtidigt passar jag på att njuta lite extra av naturen, och idag fick vi besök av havsörn.
Det är bara att blicka framåt och ta nya tag, och ladda upp med lite fina fiskeminnen på näthinnan. Senaste turen innan kylan slog till på riktigt, hann jag i alla fall håva en grymt fin madame som vägde in på 13 kg och 118 cm. Bra fiskat David!
Idag blev det gäddtrolling på ett iskallt Vänern, som gav mersmak….
Skitfiske!
/Johan