I slutet av förra årets båtsäsong började jag och min vän Robin planera inför stundande pimpelsäsong. Som vanligt med en gnutta försiktighet då man aldrig kan vara riktigt säker på att det faktiskt blir is. Men fiska skulle vi ju oavsett vad, vi gjorde upp både en plan b och en plan c. I vissa fall även en plan d…Nåja, mer om det längre ner. Om ni orkar läsa dit ner vill säga.
Is som sagt, det där hårda helvetet som lägger sig på vattnet under de kalla månaderna av året. Det som gör att man blir tvungen att göra ett hål (eller 200) för att kunna fiska. Det där som gör att man ser ut som en fullkomlig idiot när man sitter där o rycker lite i ett fiskespö i det minsta formatet för att locka fisken till hugg..
Is är inte endast av ondo dock, isen är en stor del av vår plan vi satte i verket runt årsskiftet. Planen var i att vi skulle utnyttja isen och att försöka utforska nya vatten. Och efter några halvtaskiga försök på sjöar där isen var riktigt dålig kom det sedan ordentligt med minusgrader och isarna kändes säkra. Vi gav oss iväg till en av de sjöar vi siktat in oss på (efter att vi fått tips om att den ska vara bra) och där tillbringade vi sen 3 dagar sammanlagt. Jag ska även tillägga att denna sjö ligger ca 8 mil bort, enkel resa. Den ligger en bit in i skogen och den är allmänt jävlig att ta sig till. Men vi gav den både en och tre chanser utan något vidare resultat. Jag fiskade då med ekolod och vi sökte av sjön systematiskt men förgäves. Nåväl, då testar vi en annan sjö istället, tänkte vi.
Och sagt och gjort, någon dag senare satt vi i bilen igen. Denna gång till en sjö i närheten av den första sjön. En större sjö. Även där går vi bet trots hårt jobb och mycket letande. Dagen efter är vi där igen, samma resultat igen. Efter att man gjort samma sak den 6-7:e gången börjar man fundera på vad fan man håller på med.
Det är ungefär här det roliga börjar..Det är här vi båda börjar den onda cirkeln av riktigt korkade tankar..»Tänk om det är bra på den andra sjön idag?», «Det är ingen aktivitet här, vi kanske ska skita i det helt enkelt», «Ne vi åker till en annan sjö». Och ibland gjorde vi det. Vi bytte sjö i hopp om att något skulle vara annorlunda eller att vi på något mirakulöst vis skulle lyckas med fisket i den nya sjön med halva dagen kvar att fiska på….Vi kan egentligen inte försvara tankegången på något sätt. Det känns såhär i efterhand som att vi kastade bort mycket bra fisketid. Tid vi kunde lagt på sjöar vi faktiskt känner till. Vi spenderade ju alldeles för lite tid egentligen på dessa sjöar för att måla upp en rättvis bild av hur fisket kan vara men vi känner att vi kommer tillbaka med båt istället. Att åka på tips och tro att man ska få uppleva något monsterfiske var ganska naivt.
Hur som helst, vi avverkade till slut 5 sjöar. Eller ah, vi utforskade en del av dessa sjöar. Man täcker ju tyvärr inte så mycket vatten när man sitter och pimplar. Nu åkte vi till helt okända sjöar med inget mer att gå på egentligen än tips och en fingervisning om vart (ungefär) man skulle vara för att lyckas. Ett tips till er som ska testa nya sjöar på vintern; sök upp din egna information. Gärna en djupkarta om det finns, det hjälper otroligt mycket.
Grundpoängen i detta inlägget är att jag vill få fram att det faktiskt ligger VÄLDIGT mycket tid och arbete innan man faktiskt hittar en guldgruva eller ens en lite bättre fisk. Vi har nog sammanlagt åkt närmare, om inte över, 100 mil, gått flera mil fram till sjöarna, spenderat pengar på diverse utrustning, lagt ner tid på att ta kontakt med folk om fisketillstånd osv osv. Något jag gissar att de flesta som har hittat bra spots kan hålla med om att de också har gjort och det är ju det som är verkligheten bakom varje fisk. Det är ju därför man (jag åtminstone) inte gärna delar med mig av dessa ställen. Jag har ju lagt ner tiden, jag har spenderat de här pengarna, jag har slitit och gått flera mil för att hitta hit, jag har gjort mig förtjänt av att få uppleva ett bra fiske just här…
Det kanske låter som att jag är bitter men det är egentligen tvärtom faktiskt…
Tänk om någon av sjöarna levererat eller om vi hade fått uppleva något magiskt? Tänk att få bli belönad efter att man lagt ner den tiden och det arbetet! Tänk hur pass mycket värd den där kilosfisken eller 1,5:an hade blivit efter att man åkt de där 20 milen några gånger i veckan! Det är ju ändå det som driver mig i alla fall. Den där chansen, möjligheten, att idag, KANSKE, kommer du att få en bra fisk om du bara lägger ner tiden och arbetet som krävs. Det är ju det som är halva charmen med fisket?
Jag och min gode vän Robin har fortfarande samma plan som innan. Vi kommer fortsätta utforska sjöar i vårt närområde och även en bit bort, men denna gång efter att isen försvunnit. Jag har införskaffat mig en Quintrex 350 för att kunna nå de annars otillgängliga vattendragen och sjöar. Robin köpte sig en större Quintrex 390 för att kunna ha i de större sjöarna men även hemmasjöarna. Tanken är att börja avverka vårt läns alla sjöar, en efter en. Göra vår egen research och samla vår egen information.
Förhoppningsvis kommer slitet att belöna sig. Förhoppningsvis hittar vi det vi söker. Det är målet. Jag hoppas och tror på att resan dit kommer bli jävligt rolig den med.
Följ gärna vårt framtida projekt här på min blogg. Jag ska försöka skärpa mig och uppdatera mer regelbundet.