Isen är här och tiden för mörka och kalla mornar har kommit.Det innebär bara en sak för mig ismete! Har suttit halva kvällen med prylarna, gjort nya taffsar, riggat spön och snyggat till «Vipporna» inför morgondagens premiär. Vi har valt en liten sjö som sägs ha fångat en hel del fina gäddor på dom första isarna så förhoppningarna är stora på att vi ska lyckas lura någon hyffsad fisk på våran premiär. Det är en relativt grund sjö så min taktik till en början är att fiska rätt nära iskanten, och om inget händer så kommer jag att sänka grejerna till lite djupare vatten. Vi har rätt stora mörtar som borde locka dom stora gäddorna upp ifrån botten för att stilla sin hunger. Senast vi gjorde ett sånt här försök var 2009-02-01 då vi fick tips av en man att «Skall ni ha stora gäddor så skall ni komma hit, här går angelkrokar av och gäddskallar som inte kommer upp ur hålen» En skröna som alla andra bondvatten tänkte vi, men bestämde oss för att göra ett försök. Väl på plats och första blicken av den lilla sjön så vill jag bara börja tjura! Jag tänker och muttrar för mig själv «här finns det då fan inga stora gäddor» Ännu värre blir det när det är ca 35-40 cm vatten under isen! Nu vill jag åka hem! Men efter lite tålamod så börjar det nappa lite grann, dock inga stora, Jag har 4 spön ligger på ett område där det inte har hänt något alls, så jag bestämmer mig för att flytta. Jag borrar nya hål hinner flytta 1 spö och ska ta nästa! Då händer det någonting, vippan står rätt ner i hålet, jag löser ut den och då FRÄSER det till i rullen och fisken krokas, efter en rätt lång drill och med allt på film så kommer detta i hålet en stor käft och och en grann gädda på 12100g landas och återfår sin frihet. Ibland behöver inte allt vara skrönor, ibland är det värt att prova även det man inte tror sig kommer att stämma. Jag önskar er alla en riktigt god jul och skitfiske!På återseendeErik «Pikehunter» Andersson
